lagotto-ofelia

Låt mig presentera vår nya kusin...  

... detta är lilla Wilma-Louise. Ett litet yrväder på snart 11 veckor. Hon kom och hälsade på oss i går och både jag och Alpina var mycket nyfikna. Vi fick försiktigt lukta på henne genom kompostgaller. Välkommen till familjen lilla Wilma!

Matte har varit iväg på en liten weekendresa till Mallorca.  Så hör fint och varmt och gott hade hon det. 

Två av mina älsklingar, Alpina och lillmatte I.

Trevlig helg

Ofelia

Dessa två herrar kammade hem vinst och cert i går på Västeråsutställningen!

Fina Totti (Scheffelfältets Paggio-Totti) blev BIR, stort Grattis snygging! Chippen (Mattisbackens Claudius) stod som god tvåa i bästa hanhundsklassen och fick sitt andra cert! Superduper Grattis min fina son!

Vi är så stolta här ner i Skåne!

Trevlig Valborg!

Ofelia & Alpina

Tello med husse och matte bjöd in till uppskattad valpträff. När vi anlände hängde regnet i luften. Nja bäst att reda ut redan nu, "vi" det var matte och husse, jag och Alpina fick stanna hemma. Mycket taskigt tycker jag. Men matte var mycket bestämd på den punkten, hon ville inte ha med några tikar som var i höglöp sa hon. Hon påstår att vi är så oanständiga då. Jag förstår inte vad hon menar , vi är ju bara extra charmerande   

Men kanske var det bäst ändå för de flesta hundarna på träffen bestod av hanar, och så skulle ju snygge Larri också komma.

 Alla hälsade på varandra, här blir Milla uppvaktad av sina bröder Tello och Tizian.

Mmmm vad du luktar gott verkar Tello viska i Millas öra.

Pappa Larri  var som sagt också med på träffen,med husse och matte. De hade med Larris yngsta dotter, Zelda från Kråkslottets kennel. Hon var helt bedårande och härligt social med både människor och nyfikna halvsyskon. 

Vi fick en fin tur i underbar skogsmiljö. Guidningen stod Tello med husse Martin för. Under promenaden växlade vädret till sol vilket inte gjorde saken sämre. 

Sen tog vi en fika i logen, där Camilla och Martin dukat upp så fint.

Efter att gästerna rest hem busade Tello lite med en boll...

... men sedan tog krafterna slut, då blev det favoritfotöljen tillsammans med favoritgrytlappen för en välbehövlig vila.

Ett stort Tack till Tello med familj som bjöd in oss. Det är härligt att träffa er alla, både hundar och hussar och mattar. (Synd bara att jag och Alpina inte kunde vara med, men vi hör av oss när vi slutat att löpa)

Ofelia & Alpina

Matte & Husse

Jag har börjat på kurs. Det var egentligen Lovikka som började på kursen men så var det inte så många deltagare från början så hon lockade med mig. I veckan var vi i skogen och spårade. Det gick hyfsat bra. Där växte så himla gott saftigt gräs i början av spåret att jag blev lite distraherad till en början.

Vi tränade också på platsliggning. Vi är riktigt duktiga! Se så fint vi ligger i en ring.

Sen ökades svårigheten. Våra hussar och mattar fick gå runt i ringen som yra höns.

Nästa gång ska vi nog göra nästan samma sak men på en annan plats. Det är verkligen nyttigt att träna på nya platser.

Tjolahopp

Alpina

Min allra bästa vän är vår katt Smulan. Ibland tror matte att jag kommer att älska henne till döds. Man kan leka med henne, man kan mysa med henne, gå på promenad med henne och bäst av allt är att man kan sova tillsammans i Mattes säng med henne. Speciellt mysigt är det när den är obäddad.

Ikväll busade jag lite med Mamma Ofelia. Vi kampade om en leksak. Gissa om jag låter morsan slita. "Lilla Mamma" ta i lite då!   

En egobild av mig, visst är jag härligt lurvig!    

Alpina

Vilken bra dag att börja blogga på igen.  Idag är det nämligen Alpinas födelsedag!   Hon blir 3 år idag och det har vi firat tillsammans med hennes syster Lovikka (också 3 år idag). Vi har varit på en dagstur till Österlen på konstrunda.

Tre lurviga damer, Ofelia, Alpina och Lovikka.

Det var inte bara konst som vi tittade på utan det blev även en tur ner till havet och männsikorna pausade men en fika på café Annorlunda. Människorna var trinda och runda när de kom ut därifrån så efter det fick vi hundar rasta kakmonsterna i backen upp för Stenshuvud. 

Vi vill önska alla en riktigt Glad Påsk och till alla mina barn och Alpinas kullsyskon önskar vi ett stort Grattis på 3-årsdagen!

Ofelia & Alpina

Idag har jag varit på återbesök hos farbror Veterinären. Han tittade och kände så att inget låg och gömde sig i vävnaden bakom, han berömde det fina ärret och sa att nu såg det äntligen riktigt bra ut. Om en vecka ska jag ta bort stygnen, jiiipiii! Då ska jag väl äntligen få slippa dumstruten!  

När vi kom hem så släpades jag ut i klipprummet, äsch släpades och släpades, jag gillar att vara där. Matte klippte mig ganska kort både på kropp och knopp. Det har regnat ganska mycket de senaste dagarna och det tar evig tid för mig att torka. Inte kul att bli instängd i en plaststrut när man är genomvåt. I morgon blir det nog Alpinas tur att få ordning på pälsen.

Trattis o Alpina

För drygt en vecka sedan upptäckes en svullnad på min, Ofelias hals. Man kontaktade djursjukhuset i Helsingborg (eftersom vi fortfarande var i Båstad)som menade på att det inte var anledning till ett akutbesök men att det skulle följas upp. Vi misstänkte att det var ett insektsbett . Svullnaden växte och växte började vätska sig och det luktade "skunk" i hela huset. Ny kontakt denna gången med den egna veterinären som lovade att komma hem och titta på mig på eftermiddagen (då hade vi kommit hem till Malmö igen). När hon äntligen kom så tog det inte lång tid innan hon avgjorde att jag måste vidare, nu hade svullnaden blivit stor som en tennisboll. Efter lite om och men fick Matte en akuttid till mig samma dag. Det blev på den nyöppnade veterinärkliniken som bara ligger ett stenkast bort och jo de skulle klämma in ett akutbesök för mig.  När vi kom ditt ett par minuter senare hade det varit ett hundslagsmål någonstans så de höll på att jobba med dessa akutpatienter, sen kom det in ytterliggare en hund som blivit påkörd på vägen utanför kliniken. Då trodde jag Matte skulle gå i taket, när skulle det få bli min tur. Så äntligen blev det dags. Veterinären tömde bölden på två stora sprutor var, gav mig antibiotika och smärtstillande och så bokades en ny tid till mig på morgonen därpå. Veterinären ville öppna och se så att det inte låg en trästicka, benflisa eller liknande som orsakade denna stora böld.

Jag öppnades och veterinären skar bort den stora bölden, han hittade ingen sticka men dessvärre var det en stor vävnadsdöd vilket gjorde att han fick karva ordentligt. Jag fick ett drän i såret och en återbesökstid till på måndagen därpå. Veterinären trodde att det kunde röra sig om ett ormbett eftersom det var så stor vävnadsdöd.  Med mig hem fick jag antibiotika och smärtstillande. Såret fortsatte att vätska sig och efter någon dag såg det ut som om ett stygn gått upp. Det såg inte bra ut, jag fick komma och visa upp såret och mycket riktigt det såg inte ut som det skulle. Jag fick ny starkare antibiotika och det blev ny operation men nu verkar det som det äntligen är på rätt väg. Såret ser fint ut och det vätskar sig inte mer. Håll tummarna för mig! Vad som egentligen har orsakat bölden får vi nog aldrig reda på, insektsbett, ormbett, rivsår från en buske eller kanske har jag stuckit mig på en igelkott, vem vet.

Det västa med att bli opererad är nog att man måste bära en fånig tratt runt huvudet. Man går in i alla saker och man kan inte krypa in under Mattes stol när hon sitter vid datorn eller köksbordet. Men den har också vissa fördelar, alla flyttar sig för mig, de flyr till höger och vänster när jag kommer ångande som ett lokomotiv. Man kan också effektivt på kalla Mattes uppmärksamhet, när hon försöker uträtta något i hemmet så går man helt enkelt efter, nära nära, då kör man tratten i knävecken på Matte och hon måste helt enkelt upphöra med sitt hushållsarbete och istället ägna en mysstund med mig! Smart va!!

Sen detta med mediciner är också en höjdpunkt i tillvaron. Med tabletten följer nämligen en köttbulle. Lillmatte E har gjort dem till mig! Kan det vara så att jag håller på att bli lite bortskämd?

Här ser ni lite av min rakade haka och hals och dränet som sticker ut.

Det var allt från Trattis