Nu har snöstormen kommit till Skåne. Som vanligt snöar det inte uppifrån och ner utan från sidan. Köksfönstret är igenmurat med snö och bilarna fastnar i drivorna utanför vårt hus. Vår väg är så liten att den inte plogas av kommunen. Trots detta väder kämpade vi oss ut med Matte och Lillmatte. Vi fick ploga oss fram för det var mycket snö överallt. Men det gillar vi hundar. På vissa ställen gick det en bra bit över magen. När vi kom hem var vi inte bruna hundar utan vita små fyrbenta snögubbar. Det blev raka vägen in i duschen för att töa upp snöbollarna. Jag Ofelia går självmant in i duschen, jag vet ju att jag får hjälp där av matte men Alpina ville inte trängas med mig utan helst vänta utanför tills det blev hennes tur men det fick hon inte.

Sen gick Alpina och värmde sig i sängen.

Tjingeling

Ofelia & Alpina

Idag har vi trotsat snöoväder och begett oss över Öresundsbron och ytterligare två broar för att komma till Fredericia. Men jag tror jag tar det från början... igår kom Helen o Totte från Norrköping och med sig hade de Salmas Mia. Oj vad glad jag blev! De hann knappt innan för dörren förrän Totte blev förvisad till klipprummet och blev putsad och fixad sen var det min tur. Människorna åt lite middag, Alpina gjorde vad hon kunde för att skälla ut Totte men han är en cool kille och lät sig inte bli avskräkt av en fjantig tonårig tjej.  Såsmåningom vad det läggdags och jag passade på och smyga mig in hos våra gäster. Matte försökte kalla på mig men jag valde att ligga hos gästerna för natten. Ett smart drag visade det sig för mitt i natten kunde jag hoppa upp i sängen och fortsätta min goda sömn där. Tack Mia för att jag fick sova hos dig!

Kl 04.30 ringde klockan och upp for gäster och Matte och efter en snabb frukost gav vi oss av mot Danmark. Först ut i ringen var Totte så det gällde att vi var i tid. Vips så hade han bivit bästa hane, ååå vad kul det var. Han fick ett cert och blev därmed Dansk champion. Grattis Totte och Helen! Sen var det min tur. Fick springa lite grann och så klämde o kände domaren på mig, det gick bra och vi kom ut med ett lila band, exellent. De andra tikarna bedömdes och så fick jag in igen och blev bästa tik och då visste Matte inga gränser på hur glad hon var. För då fick jag mitt sista Cacib och nu är jag färdigmeriterad för Internationell Champion. Men det var inte färdigt där för nu skulle Totte och jag springa emot varandra i Bir och Bim. Efter ett varv hade domaren bestämt sig, och idag tyckte han att jag skulle få Bir-rosetten. Vi stannade inte till gruppfinalen pga den dåliga väglaget och hot om mer oväder.

Ja Aplina, än kan Morsan

Ofelia

I lördags hade vi besök av syrran Lovikka. Det var lika roligt som vanligt. Vi busade och busade.   

Visst är det en god leksak att tugga på.

Vi kan ha dragkamp om den lite.

  Okej, du vinner din latmask.

Om jag står så här borde de fatta vinken. JAG VILL HA GODIS!

Sen fick Lovikka syn på katten Smulan, så vi var tvugna att springa bort och kela lite med henne. Matte säger att hon är världens tåligaste katt. Vi slickar och tuggar på hennes öron och när hon får nog så går hon bara.

Alpina & Ofelia  

   Idag har julen slängts ut, Matte och Husse har sprungit fram och tillbaka och plockat och plockat. Sen blev det paus och mamma Ofelia fick en lång härlig runda ute med Matte medan jag fick gå en koppelrunda i trädgården iförd min dumma sko. Åååå vad livet är orättvist! Lillmatte I försökte muntra upp mig med godis i toarullar. Hon är snäll! Sen fortsatte städningen. Den farliga dammsugaren kom fram med den långa långa slangen. Usch den är läskig tycker jag men mamma Ofelia är inte ett dugg rädd av sig. Hon är förste städinspektör. Hon springer framför dammsugaren så Husse blir knäpp på henne. Men det är ju bäst att kolla så han inte slarvar, då blir inte Matte så glad på honom.

Som ni förstår så får jag inte gå några långa rundor ännu med tanke på mitt sår på trampdynan. Risken är stor att det börjar blöda igen och läkningen tar ännu längre tid. Ännu har jag lyckats undvika en krage men Matte hotar mig med en nu för jag har kommit på hur jag ska få av bandaget.

Halta Alpina

Vankade till ett vitt Malmö idag. Ååå så härligt. Alpina och jag busade en stund ute i trädgården. Mycket spring och mycket brottning. På eftermiddagen träffade vi Lovikka och så åkte vi iväg till Almåsa där vi får springa lösa och njuta av friheten. Härligt var det. Våra mattar såg tre fantastiska rådjur som sprang över fältet när vi närmade oss ett buskage. Men vi märket inget för vi hundar gick med nosen i backen och tänkte bara på naturgodis. Frusna kaninlortar är helt outstanding, helt fantastiskt goda. Så småningom hittade vi även frusen hästskit, underbara bollar att tugga på.

Våra småmattar var också med och gav sig iväg för att åka pulka. Vi mötte upp dem så småningom när vi gått vår runda. Då passade Alpina och Lovikka på att ta en extra runda. Lovikka kom tillbaka ganska så snart men Alpina dröjde sig borta. Hjälp har hon sprungit bort hann vi tänka men så ropade Lillmatte E att Apina var tillbaka. Men så fick Matte syn på Alpina, hon haltade och blödde. Oj det blödde ganska mycket och Matte kunde konstatera ett skärsår på den stora trampdynan. Tur det var snö och kallt så att såret drog ihop sig. Vid bilen fick Alpina ett provisoriskt tryckförband och när vi kom hem så blev det tvätt av såret och ett lätt förband så att inte smuts och grus kommer in i såret. Stackars stackars Alpina.

Tjingeling från sjukstugan

Ofelia o Alpina

Så var det ett nytt år, inte klokt vad tiden går. Vi har haft snö här i Skåne, riktigt mycket faktiskt vilket inte är så vanligt. Det tyckte både jag och Alpina var toppen. Vi kunde vara ute och busa i timmar om vi bara fått. Där emellan var vi förvisade till grovköket för att torka upp. Det var mindre kul   .

En eftermidddag var vi med barnen i pulkabacken, Lovikka och hennes familj var också med. Oj vad kul det var, men det gällde att passa sig så man inte kom ivägen för pulkaåkarna.

När vi gick hem kom solen fram och det blev så här vykortsfint.

God fortsättning... önskar Ofelia o Alpina

Ps. Lovis har fått en egen hemsida, http://www.123minsida.se/tilde-lovis

Vilken dag, vilken dag. Kan inte annat än vara nöjd. Fick träffa nästan alla mina syskon. Det var roligt tycker jag, vissa morrade jag lite på, sa till dem att skärpa sig annars skulle jag minsann skvallra till mamma om de inte gjorde som jag ville. Matte tycket inte om den taktiken så hon lyfte undan mig, men men det är smällar man får ta. Jag tror jag visar lite bilder så får ni se vilka som var på plats.

   Matte hälsar på Lovis.

Först ut var hanarna, här är en bild på Sixten och Zigge. Zigge blev 1a och Sixten 2a och Riccadonna Danthe av Fabio blev 3a.

Sen var det tikarna, här är matte och jag. Jag blev 2a med HP i klassen efter Riccadonnas Dafne af Fabio.

Det blev tyvärr ingen Bir & Bim bild men Zigge blev Bir och lilla Dafne blev Bim. Grattis till er båda!

Seda var vi anmälda till syskonklass, det var Sixten, Alpina och Zigge som för dagen fick representera syskonen.

Domarens kritik löd:" Lovande syskongrupp med 3 fina individer med rastypiska egenskaper. Vackra huvud, trevligt temperament och effektiva rörelser. Bådar gott för framtiden. Grattis!" 1a med HP

Jag kopplar av i knät hos Lillmatte I och får mycket mys och kel av båda mina småmattar.

Här är vi alla som var med från Mattisbackens kennel. Från vänster Zigge, Sixten, Lovikka, Alpina och Lovis.

  Lovis   Lovikka   Sixten

  Zigge

Det var mina syskon det, ingen bild togs på mig så där fint uppställd men det får gå ändå.

Tack för en härlig dag önskar både jag och Matte med familj.

Tjenixen

Alpina 

Sen med höstgrävningen i trädgården?

 Ännu är det inte försent, jag kan erbjuda hjälp i form av två effektiva och bränslesnåla grävmaskiner med fyrhjulsdrift. Kan utlova att all jord i trädgården kommer vara ordentligt luckrad efter användning av dessa specialmaskiner. Inget kommer stå orört, går även på djupet speciellt i gamla trädgårdsland och i synnerhet i morotsland. Debiterar per timme.

Ta chansen nu!

Årets modell av grävmaskinerna.

   Något äldre modell men väl inkörd.

Trädgårdstrollens AB 

I går var det spårkurs igen. Denna gången ute i skogen. Jag tycker det är sååå kul att komma ut dit att jag småsjunger den sista biten på grusvägen.

Här är en spårkompis Alma med sin husse och matte och instruktören. Hon är rysligt duktig och bryr sig inte om att underlaget ändras utan höjer bara koncentrationsnivån när hon kommer på annat underlag. Jag fick prova det också i går men lite besvärligt tyckte jag det var. Spåret gick från lövskog som jag är van vid till jord/lera för att sen övergå även till barrskog. Varje gång det blev ett underlagsbyte så snurrade det till i hjärnan på mig. Blev först orolig att jag tappat bort spåret för doften från underlaget förändrades men efter en liten stunds snusande kom jag fram till var spåret fortsatte. Sen hade min virriga Matte gått över lite kvistar och nerfallna grenar. Ja jag blev helt ställd, hur skulle jag nu göra, det var ju liksom stopp där. Började pipa lite men inte gjorde Matte ens en ansats till att hjälpa mig och flytta på grenarna. Nädå, så tillslut tog jag beslutet att jag fick ta mig igenom och över grenarna och då tyckte Matte plötsligt att jag var jätteduktig. Konstig hon brukar ju skälla och gorma när jag sticker in nosen och trycker mig igenom buskage och häckar annars. Det verkar vara skillnad här ute i skogen. Det var ett ganska tufft spår för mig, men roligt.

Detta fina bevis fick Alpina i veckan. Hon klarade valpkursen! Det var ju skönt men jag vet inte om vi märker av att hon gått någon kurs inte. Jag tycker hon börjar bli värre än någonsin, kan det vara puberteten?

Ofelia

I fredags var Matte och jag ute på långpromenad. Här är jag ute på fältet och spanar.

Matte du kallade?! (kolla öronfladdret)

Det blev mycket spring på fältet. Det var härligt! Lagotton är ju känd för sitt öronfladder men här kommer en djupstudie i tungfladder i stället.

Liten tunga, lite åt höger. 

Lång tunga mycket åt höger 

Jätte jättelång tunga 

Något mindre tunga igen

Vi var uppe på Malmös enda berg och tittade ut över nejderna, man ser Turning Torso i horisonten.

Här balanserar jag ett grässtrå på nosen. 

Också full rulle ner för berget.

Man blir törstig på långpromenader, jag hittade lite vatten att dricka. Matte var glad att jag bara drack och inte badade i pölen.

     Hej svejs från Alpina med den långa tungan  

Idag firar mina små barn sin halvårsdag, det är inte klokt vad tiden gå. Tänk det är hela sex månader sedan jag fick sju små pipande valpar.

Alpina firades med ett paket men hon visste inte riktigt vad hon skulle göra så jag kände att jag var tvungen att hjälpa henne.

Sniff sniff, lukt lukt... Äsch, det där går inte fort nog, öppna någon gång då! Bäst jag hjälper till.

Så här lilla gumman, man tar i ena hörnan och så biter man allt vad man kan.

Titta en ny and! 

Den kan jag ta hand om. Jag gillar änder och fasaner.

Jag skickar ett stort Grattis alla mina små valpar, hoppas ni haft en extra bra dag idag.

Kramis från Mamma Ofelia

I helgen som gick har Matte varit och figgat på sitt första MH. Jättekul tyckte hon att det var. Upp i ottan för att vara på plats och bygga banan. Lite pirrigt, det gäller ju att göra så rätt som möjligt för att det ska bli en rättvis bedömning av hundens reaktioner. Det var tre Staffordshire Bullterrier och fyra Risenschnauzer som mentalbeskrevs. Det är ganska kul att se hundarnas reaktion när de först skällt ut spökena och sedan upptäcker ”puh, det var visst bara en människa ”, de blir så glada då. Förutom att spöka så fick Matte rycka i ett snöre så att en overall flög upp och skrämde hundarna och sen stod hon bakom en busken och pangade med en pistol medan hundarna lekte med sina förare. Tänk var läskig Matte kan vara som gillar att skrämmas så.

I lördags var Matte och jag och spårade i skogen. Det så roligt! Men det öste ner regn hela tiden, det tyckte Matte var mindre roligt. Först hade Matte gått ett spår och så låg slutet där, en hög med köttbullsbitar, sen fortsatte spåret. Jippi! Men så kom en stor stock i vägen hur skulle jag nu göra. Jag vankade fram och tillbaka och så tog Matte tillslut ett steg över och vips så var jag över också. Där fortsatte spåret, toppen men så började Mattes köttbullsbitar ta slut så de missade när jag glufsade i mig slutet. Typiskt Matte att ta med sig för lite godsaker. Men hur det nu kommer sig så har jag gått upp i vikt sedan vi börjat träna, trots att Matte försökt dra ner på maten. Det bli nog en hel del onyttigheter när man tränar… Undra vad som skulle kunna vara gott utan att sätta sig på figuren. Matte känner att det är inte bara att dra ner på maten för den innehåller ju nyttigheter det gör ju inte frollic och korvbitar och köttbuller på samma sätt. Tips om gott, nyttigt, mjukt godis mottages tacksamt.

I morgon är det träning igen = mer godsaker

Tjocka Ofelia

Matte var ute och la ett kort spår till mig idag. Hon orkade inte köra iväg utan tänkte att hon skulle lägga det på den vildvuxna ängen som finns strax här intill. Hon gick dit hittade ett par pinnar för att markera start och slut och sen en riktpinne lite längre bort efter spårslutet. Jättebra tänkte hon där hon gick nerböjd i solgasset. Plötsligt hörde hon ett klick, tittade upp och fick syn på en matte med sin hund. Lite generat ropade matte att hon höll på att lägga ett spår och därför gick så konstigt.

-Ååå svarade den andra matten, spår det gillar min hund.

-Ojdå, då kanske inte spåret finns kvar när jag har hämtat min hund.

-Ingen fara, vi går en omväg så ni får spåra i fred.

Tänk vilken tur att den kvinnan förstod och visade hänsyn. Matte har nu lärt sig att det inte är så lätt eller lämpligt att lägga spår så nära bebyggelsen där alla andra också vill rasta sina hundar. Undra hur Matte tänkte egentligen eller tänkte hon inte alls som vanligt.

Nåja, Matte gick och hämtade mig och så fort vi kom in på ängen kände jag vart Matte gått för att komma till spårstarten. Strax innan spårstarten satte matte på mig selen och sen gick vi iväg mot första pinnen (alltså där spåret startade, inte en apport). Jag tog spåret utan krångel och Matte hade lagt korvbitarna tätt så jag fick ner farten och hann äta en hel del. Mot slutet kom korvbitarna lite glesare, Matte hade inte tagit tillräckligt med godis med sig ut. Men det gjorde inget för jag följde spåret ändå men tempot ökade något. Jag hittade den lilla korvhögen på slutet men då var jag så inne i spåret att jag helst velat fortsätta där Matte gått vidare för att komma ut från ängen. Sen gick vi en härlig runda i höstsolen.

Nu i kväll har vi haft besök, jag och Alpina har inte träffat besöket men Matte berättade att det var en liten lagottotik som var här. Matte hjälpte till att klippa det bruna lilla trollet Vega och när de gick här ifrån så såg Vega ut som en jättefin lite lagottoflicka. Matte tyckte hon var jättesöt och go. Men hallååå Matte, du har ju redan mig och Alpina. Vi är ju finast eller hur?!

Ofelia

Dagen har varit angenäm, jag fick ett märgben av Matte som jag knaprat på i ett par timmar. Matte är lite orolig om min mage ska hålla, men man måste chansa lite. Det viktigaste var att benet var mitt och bara mitt. Det blev lydnadsträning för Alpina på hög nivå. Alpina försökte nog ta det ett par gånger men sen låg hon mest och tittade på mig medan jag tuggade och mådde bra. Hon ska inte tro att hon alltid kan få allt jag har även om jag ofta låter henne vinna leksaker som vi leker med eller får överta en grop som jag håller på att gräva. Att hon får överta groparna är ett smart drag, då är det Alpina som får ovett av Matte istället för jag när hon kommer på oss.

I kväll var det träning igen och jo det gick riktigt bra att koncentrera mig på Matte. Vi fortsatte att träna kontakt, jag är riktigt duktig och nu finslipar vi helomvändningarna. Jag har en tendens att släppa kontakten för en halv sekund i vändningen. Det är för att Matte ska ge mig lite godis i vändningarna också ;o)  Bara hon lär sig det så kommer jag ha stenkoll på henne även där snart. Sen hoppade vi över ett hinder, det tycker jag är kul. Matte fick stoppa mig för jag vet ju redan hur jag ska göra men tydligen vill hon vara med och bestämma när jag ska få hoppa. Först ska jag sitta och vänta tills hon säger ”Hopp”. Tacka vet jag agility där är det fart hela tiden. Nåja jag var ganska duktig här också och hoppade och satte mig sedan fint vid Mattes sida. Därefter var det fikapaus för människorna och vi hundar fick vila oss i bilarna. När de var klara så skulle vi träna budföring. Det är ganska kul, jag älskar det när Matte och någon av Lillmattarna gör det med mig men nu ska vi göra det tävlingsmässigt. När Matte skickade iväg mig så tog jag de första 4 metrarna med nosen i backen. Måste ju kolla om det låg något naturgodis (=kaninlortar) på marken sen kom jag ihåg att Matte lämnat god korv borta hos mottagaren ja det var bara att lägga in en högre växel. Mmmm mycket korv! Sen tillbaka igen, där stod ju Matte mellan några andra människor, hummm vem ska jag gå till? Men Matte såg att jag tvekade och gjorde en gest så jag sprang till henne. Nu vet Matte att hon kan ge ett ”Fot” kommando när jag börjar närma mig så jag inte behöver känna mig osäker mer. Matte var jättenöjd med mig idag och jag med henne får jag nog säga. Hon ska nog lära sig. Får ge henne lite tid bara.

Ofelia