För någon dag sedan har de börjat få smaka annan mat än mammas. Först var det lite svårt att lapa i sig godsakerna men efterhand har det blivit bättre.

Men det är en kladdig historia. Matte serverade de första smakportionerna på burklock för att kanterna inte skulle vara för höga. Oj vilket kladd! Valpar i maten, kladdiga tassar, nosar,  magar... undrar om det fanns en ren fläck på de små liven.  

Mmmm den sörjan var god!

Sen gav Mamma dem lite riktig mat. Jag ligger och vaktar så att de får vara ifred.

Det började bli dags att få lite större utrymme. Under eftermiddagen idag byggdes ny valphage i köket. Nästan lite kusligt stort men efter ett tag sov alla tryggt och gott även där. 

  När de vaknade fick de en ny portion matsörja. Smaskigt gott!

  Kladdig nos!

En del tyckte det var så gott att de la sig i matskålen. Inte hjälpte det att ha en riktig matskål till dessa valpar. De badade ändå i maten. Hoppas verkligen att bordsskicket blir bättre med tiden. Men å andra sidan så blir mina syskon bara godare att pussa på när det ätit.

Storasyrran Alpina

Tiden går och valparna växer och blir bara sötare och sötare!

1an

2an

3an

4an

5an

6an

7an

8an, som fick vänta tills sista så han hann somna.

Ofelia

Så fort man kliver ner i valplådan så börjar den stora vandringen. Det gäller att snabbt hitta en ledig plats att lägga sig på för de små är över allt. 

De kommer farande och slåss om maten.

Oj så gott!

2an biter lite i 7ans öra. De har börjat leka lite med varandra. Viftar på svansarna när de får syn på varandra. Ser helt otroligt roligt ut för de har ännu inte balansen för att både stå och vifta på svansen. 

3an hade lite att säga innan han somnade igen.

Ofelia

Så här gosigt sover två av killarna. Om jag får sova på din mjuka rumpa kan du sova på min.

Först ut att kika på världen är den andra tiken (6an) Blicken är ännu dimmig.

Nu väntar vi på de andra valparna, men det är pågång. Det ser man i ögonvrån på denna stiliga herre. (2an)

Ja snart kan jag inte smyga förbi valplådan längre utan att de kan se mig också, innan har de bara känt min underbara doft när jag gått förbi. Har de inte ätit precis så blir det liv i luckan när de känner min lukt kan jag säga, och då är det bara att lägga sig där ett tag och ge lite mat igen tills lugnet lägrar sig.

Smelly Ofelia

De ljusa hanarnas oranga tecken syns mer och mer. Ljuvliga och personliga är de.

Matte väger valparna som inte vill ligga stilla i skålen.

  Valparna fortsätter att öka fint i vikt.

Matdax igen!

Alla svansar står rakt ut när de diar, man hör hur de klunkar i sig.

Sen vilar de igen.

Alpina är mer och mer intresserad, här hjälper hon till att tvätta en av hanarna. Hade hon fått hade hon nog gärna lagt sig hos dem men än så länge tycker jag att det är mitt jobb.

Mamma Ofelia