Idag kom Mattis på besök för att få lite hjälp med klippningen. Mattis Matte har varit duktig och klippt en hel del själv på honom så det var inte mycket jobb kvar till Matte. Det som oftast är svårt är att få till huvudet och det ville Mattis Matte få lite tips om. Baskern på huvudet var något för kort framtill så Matte berättade hur men istället kan klippa för att få fram ögonen.

Mattis var härligt glad och social när han kom. Han ville helst kela hela tiden.

Så här fin är han vår lilla Mattis. Det syns inte på bilden men längs hela ryggen är han orange.

 Gissa om vi blev glada när Matte kom in till oss och bara luktade som Mattis. Vi ville genast ut i trädgården, där for vi runt som vildar och letade efter honom, när vi inte kunde hitta honom ville vi in igen, kanske hade han smugit sig in i huset. Tyvärr var han ingenstans utan hade fått åka hem igen utan att hälsa på oss. Matte sa att vi fick inte träffa vår Mattis för att både jag och Alpina löper.

Tack för besöket, kom snart tillbaka!

Ofelia

   Vilket fantastisk vinterväder. Vi fick springa lösa i Gyllins trädgård. Det är helt underbart men just nu nästan omöjligt att sträcka ut ordentligt, snön ligger så djup att man måste hoppa fram vilket är ganska jobbigt.

Ropade du Matte? Jag har under en tid inte varit så lydig utan tagit ut svängarna ordentligt när vi varit ute med Matte men nu har jag börjat förstå att det är bäst att ha koll på Matte annars kan hon bara försvinna. Och om jag är riktigt duktig så bjuder hon mig på en godbit när jag kommer.

Mamma Ofelia i startgropen för ett känguruhopp.

Idag kom Lovikkas lillmatte med en julklapp till mig och mamma. Den nosade Mamma Ofelia snabbt rätt på trots att Matte gömt den för att tas fram på julafton. När Matte kom ut ut duschen stod Ofelia och mumsade i sig god hundchoklad från den fina godisstruten. Hon hade i sin iver även lyckats göra hål på en annan julklapp. Matte blev inte glad  , men som jag ser det måste det som återstår vara mitt.

Voff voff

Alpina som väntar på tomten

Kan det vara sant? Kan denna lilla fladdermus ha charmat domaren i Stockholm!

Mattisbacken Octavia, tillvardags kallad Lovikka, for till Stockholm med sin familj och där sopade hon banan. Inte nog med att hon vann sin klass och tog sitt första cert, hon fick även sitt första CACIB och blev till slut BIM    i den hårda konkurrensen bland 67 hundar i Stockholm. Ni är helt makalösa Mia och Lovikka. STORT GRATTIS FRÅN EN SUPER STOLT UPPFÖDARE!

Kritiken löd: Excellent type, very good proportion, excellent angulation front + back, Very good coat, excellent scull, eyes + muzzle. Excellent movement + profile, narrow in front. 

Även Chippen var på plats och det gick riktigt bra för honom också, han vann också sin klass och fick CK. Stort Grattis till Margareta och Chippen! Bra jobbat!

Stora grattiskramar från

Mamma Ofelia o syrran Alpina

I två dagar har jag och Matte varit på handlingkurs för Gerard O'Shea. Det var en avanserad fortsättningskurs.  Eftersom vi inte har gått grundkursen för honom tidigare var det bara att försöka  slänga sig in i hans begrepp och börja tillämpa hans "teckenspråk". Matte gjorde så gott hon kunde men hon snålade med godiset enligt min mening. Tecknet för godis kunde hon gott använt lite oftare men syftet var att öka förväntan hos mig.

Lördagen började med att vi ställde upp, jag ställe upp mig som vanligt, glad och väntade på godis men då gick matte ner på knä och skulle hålla en hand under hakan och klia mig och med den andra klappa på ryggen och känna över hela mig. Inte nog med det, sen började hon putta lite försiktigt på min bakdel, hon sa att jag skulle flytta ut den, sen puttade hon på fram delen då skulle den också fyttas. Medan hon höll på och joxa med mig blev jag förvirrad och svansen sjönk och ju mer Matte kliade mig under hakan ju längre blev halsen. Så här bruk vi ju inte göra. Varför går Matte ner på knä och puttas? Vi fortsatte att träna tempoförändingar mm vilket var roligare. Idag började vi på samma sätt men vi fick tillämpa friställande mer och jag fick tillbaka min gnista och en viftande svans. Matte började få kontroll på vilka tecken hon skulle använda så på det hela taget  tycker vi att det var en lyckad kurs. Matte har mycket att träna på, vilken tur att hon har både mig och Alpina att öva med.

Efter kursen fick jag springa lös i snön. Matte och jag tog oss en runda på fältet kring ridhuset där kursen varit. Snön var på vissa ställe väldigt djup. Matte fyllde sina kängor med snö trots att hon hade vintebyxor på sig. Jag fick syn på ett tiotal kaniner som satt uppe på snön. Jag satte fart för att jaga iväg dem, men sjönk ner i varje hopp så jag fick ingen vidare fart. Matte ropade på mig och jag bestämde mig för att Matte var viktigare än kaniner. Det visade sig vara ett dåligt val. Matte hade vänt om och vi gick tillbaka till parkeringen. Medan hon gick till bilen och öppnade luckan  stannade jag en bit ifrån. Matte ropade att jag skulle hoppa in, vilket jag i vanliga fall gör som en raket, men idag ville jag inte, jag tyckte inte vi promenerat tillräckligt. Jag förstår inte varför Matte är så kinkig över lite blöt snö vid vristerna. Jag hade ju snöbollar längs alla mina fyra ben och under magen i skägget, ja när jag tänker närmare efter var nog hela jag täckt med snö.

Snöodjjuret Ofelia

Nu har vintern även kommit till oss i Skåne. Det är massor av snö och det tycks aldrig sluta att trilla ner nya flingor.  Både jag och Ofelia älskar att vara ute i snön. Springa och hoppa i den, försöka fånga de största flingora i munnen, köra ner huvudet i snön och leka plog, rulla sig i snön, ja det finns hur mycket som helst att göra  .

Matte gillar också snö så hon tyckte vi skulle ge oss ut på en lång runda. Vi traskade iväg och kom fram till ett stort fält, där släppte hon oss lösa. Åååh vad härligt att få sträcka ut! Vi sprang som galningar. Matte gick vidare och Ofelia höll koll på henne och följde efter men jag var inte färdig med mitt spring. Jag sprang längre och längre bort, Matte och Ofelia blev nästan som små prickar.

Matte visslade på mig, då stannade jag upp och tittade åt hennes håll. Min söta Matte stod där och vinkade till mig, visst är hon för go min Matte. Sen satte jag fart igen, massor av spring fanns kvar. Då ropade Matte, tänk att hon stod där och hejade på mig. Hon är verkligen uppmuntrande! Jag längde ytterliggare på stegen och nu hade jag kommit en bra bit bort ifrån Matte, jag var nästan på andra sidan fältet vid vägen. Matte ropade och visslade, hoppade och hejade på... men nu började jag bli trött. Sakta började jag cirkla mig mot Matte. Det dök upp två människor på skidor ungefär samtidigt som jag kom fram till Matte, de kommenterade att det var härligt att se hur hundarna njöt i snön. Tänk att de kunde se att jag nu fått så stort sjävförtroende att jag vågar ge mig ut lite på egenhand.   Sen gick vi hem, Ofelia fick gå lös hela vägen men jag fick gå fint brevid Matte.

Långdistansaren Alpina

Mattis med sin Matte och Husse.

Tizian med sin Matte och Husse

Lovis och bakom henne skymtar Zigge, båda från första kullen. Sen är det lilla Milla och Leo. Tanken var att vi skulle kunna släppa valparna för en stunds bus innan vi gick in, men med dessa vattenpölar som fanns på apellplan så insåg vi att valparna snabbt skulle förvandlas till lerklumpar.

Ofelia hälsar på Malte.

Matte kramar om Tizian

Valparna i kull två fick träffa sin pappa. Här leker Ofelia och Lari.

När alla kommit och hunnit hälsa på varandra så gick vi in i klubbstugan och kastade oss över pälsarna på valparna. De var ganska mycket päls som klipptes, både Mia som har Lovikka ifrån första kullen och Mari, matte till Lari fick hjälpa Matte att klippa på valparna och ge lite allmänna råd.  

Mari visar på Malte.

Mia hjälper till med Mattis

Milla myser i sin mattes knä.

En lurvig Tello.

En klippt Tello

Lovis bir frisserad.

Bailey, en cool kille.

Bailey har börjat få lagotto-frisyr. " Farmor" Mari kommer med lite tips och råd.

Leo är redo att få topparna klippta.

Efter att alla hundar blivit klippta blev det en lättare lunch för människorna.  Det bjöds på ärtor med varm punch, kaffe och kaka. Här sitter Matte och håller låda.

Milla undersöker nyfiket halvbrosan Zigge.

Tack alla underbara valpar och valpköpare för att ni ville komma. Det var helt underbart att få träffa er igen.

Ofelia, Alpina & Ulrika

Eftersom Tilde flyttat till Danmark få får hon ännu inte återvända till Sverige, hon är för ung för att ha fått alla vaccinationer som krävs, därför kommer hon inte till valpträffen om ett par veckor men istället fick vi dessa fina bilder.

Tilde har drag kamp med Emma 10 år ( tror jag hon är). Tänk vad kul att Emma har barnasinnet kvar och vill busa och skoja med yrväret Tilde. Hoppas hon lyckas lära henne lite hyfs också, har hört att Tilde gärna vill bestämma lite själv.

Sen blir det vilopaus och då får Husse snällt ställa upp som säng. Hur mysigt kan det bli egentligen?!

Tack snälla Birte för bilderna!

Ofelia & Alpina