Jag har inte slutat att blogga, bara haft uppehåll.

Vi hade jättetrevligt besök här i lördags, Salma med familj. De bjöds på lax med honung och nyriven pepparrot, oj så människornas ögon rann. Pepparrot verkar rysligt starkt. Sen visade jag Salma vår trädgård och försökte få henne att leka med mig men hon ville verkligen inte det. Synd!  Som tur var fick jag en jättefin tupp av Salma som jag lekte med, eller rättare sagt tuggade på. Efter ett tag hade tuppen bara ett öga istället för två. Efter en stund till så hade jag kollat innehållet i tuppens ena fot. Även om Salma nu inte ville leka med mig denna gången så var det himla mysigt att ha henne och hennes familj här. Bilderna är från min ”hovfotograf” Mia.

Snälla Salma vi kan väl leka lite?

Jag och min fina present, Tuppen!

Lillmatte I äter för tillfället många leverpastejsmackor. Visst borde hon bjuda på mig?! Jag tycker att det luktar sååå gott, jag till och med gör konster för henne i hopp om att få smaka. Det händer ibland att jag då får smaka en bit. Inte för den konsten jag gjorde utan för nästa som hon bestämmer. Visst har jag dresserat henne bra.

Tjingeling

Ofelia

Nu är det snart läggdax. Och jag har varit ute på sista kissrundan i trädgården. Eftersom det är så sent ville husse inte släppa ut mig på egen tass för han är rädd att jag ska börja skälla och väcka grannarna. Husse tog på sig en tjock tröja och en stor mössa och följde med mig ut. Snällt? Ja men så satte han på mig kopplet också, snällt? Nej! Så i stället för att kissa så har vi vandrat runt i vår trädgård i en kvart utan att jag har kissat.  Vi har gått och jag har tittat på husse, vi har stannat och jag har tittat på husse. Sen kom jag på vad det var som inte stämde. Han klär inte i mössan. Då kissade jag och sen gick vi in.

Sov gott

Ofelia

Han har varit i alperna i en vecka och åkt skidor. Så jag hinner inte skriva så mycket i kväll jag måste kolla vad han har i sin packning. Ner med hela huvudet i väskorna, det är så jag gör när jag kollar. Smulan tycker också om att kolla men hon kryper ner helt och hållet i väskan.  Det är ganska så smart för då blir hon inte så lätt avslöjad. Det enda jag hittat hittills i väskorna är massa choklad, Milka, i olika former. Inget åt mig, typiskt. Jag som saknat honom så.

Ofelia

Häromdagen, närmare bestämt i söndags, passade Matte och jag min kompis Eddie. Han är en labradorhane som bor granne med oss. Hans husse och matte skulle på barndop, de blev nämligen stolta mormor och morfar nu i höstas till en liten påg. När vi kom hem från Ribban gick Matte in och hämtade Eddie och så gick vi tre en runda till tillsammans. Det var kallt i söndags och frost på gångbanorna och lite halt. Vi hundar gick fint och stannade och nosade, kissade en skvätt och så nosade vi vidare. Varje gång jag kissat så skulle Eddie också kissa trots att han just kissat. Han är lustig han. När vi sen kom bort till vår gröning och vi gick i lugn och ro så helt plötsligt gjorde Eddie en 90 graders vinkel. Matte såg ut som en seriefigur som helt styrdes om. *Fniss* Ni skulle dessutom ha sett hennes min när hon såg vad Eddie var på väg. Mitt på gräsmattan låg nämligen en pinne. Det var inte vilken pinne som helst, snarare en mindre trädstam ca 2 meter lång. Den hade Eddie för sig att han skulle ta med sig på vår promenad. Men Matte, som kan vara ganska övertygande, lyckades övertala honom att lämna pinnen där till en annan gång.  När vi gått vår promenad så fick Eddie komma in till oss, så slapp han vara ensam hemma utan sällskap hela långa dagen. Jag var ganska trött efter alla promenader så jag gick och la mig medan Eddie gick runt och kollade. Han letade nog efter Smulan, katten, men hon var inte inne. När han kollat överallt så la han sig också och vilade. Eddie var kvar hos oss fram på kvällen så det blev fler promenader men nästa gång vi kom förbi gröningen så var Matte beredd men då ville Eddie inte ha pinnen längre. Det är ju bara kul första gången.

Voff Voff

Ofelia

Här är det som vanligt igen. Jag får återkomma med helgens små händelser så småningom.Just nu försöker jag prova om Mattes laptop funkar som kudde. Aning hård och medan Matte skriver så kliar hon mig på huvudet. Det kittlar lite på örat ibland. Jag har nu regelbundet börjat ligga i soffan. Det är mysigt!

Idag har jag lekt med grannen katt, hon har sprungit på utsidan av staketet eller lagt sig under någon av våra bilar och jag har jagat henne på insidan av staketet eller stått och skällt på henne då hon vilat under bilarna. Ibland retas hon uppe på taket, det tycker inte jag är fair play. På hustaken får man faktiskt inte vara då skvallrar jag för Matte.

Vi gick en mycket lyckad promenad idag också. Jag sprang lös som vanligt och hoppade och skuttade runt, hittade spår som skulle kollas och så fick jag ju stanna ibland för att kolla så att Matte var med eller om hon virrat bort sig på någon annan stig. Plötsligt fick jag vittring på något skoj, jag hoppade jämfota över stock och snår och plötsligt så hände det…  Jag fick fart på en fasan. LYCKA! Sen sprang jag tillbaka till Matte. Hon är ganska så förstående. Hon säger att jag är en naturbegåvning som fasanjakthund. Problemet är bara att jag aldrig blivit lärd när det är ok med jakt och när det inte är det, det bestämmer jag själv. Som jag ser det så är fasanjakt alltid okej.

Tjingeing

Ofelia

Nu knastrar det och smäller runt husknuten nästan dygnet runt. Vi har ett stort försäljningsställe här i området vilket gör att alla ungdomar har stor tillgång till smällare och raketer. Plus att stället som säljer raketerna har uppvisning av fyrverkerierna ett par kvällar innan nyårsafton. Man kan säga att det sprakar en hel del i området. Jag bryr mig inte om att det låter och sprakar och visslar och tjuter, inte ens när jag är ute på promenad. Det tycker Matte är skönt men mycket konstigt för ibland är jag ljudkänslig som tex när det finns en fluga som surrar i rummet. Då går jag helst där ifrån och går och gömmer mig. Flugsurr är läskigt tycker jag.

Kan rapportera att mitt nya reflexhalsband funkar bra. Och blinkhänget blinkar hysteriskt i rött och blått. Mycket avskräckande :o)  I kväll på kvällspromenaden kom ett par mopeder körande emot oss och kanske var det för att de fick syn på mitt blink som de svängde av från cykelbanan, de trodde nog att polisen hade kontroll. Ni vet stopptecken från polisbilen är ju rött/blått blink. Hahahah…

Stopp i lagens namn

Ofelia

Vi firade jul hos gamlematte och husse i Båstad. På självaste julafton gick vi en lång härlig runda i skogen. Det är så härligt med skog, man blir så lycklig :o)

Matte och jag!

Det finns mycket att kliva på i skogen ;o)

Matte försöker fotografera mig med mobilen.

Matte ser du, det håller på att bli dimmigt.

Så här mysigt och vackert blev det i skogen.

När vi var klara med promenixen så var jag lerig långt upp på magen, men vad gör väl det. En skogspromenad är den bästa julklappen man kan få. Det fick bli en dusch när vi kom hem.

På kvällen kom jultomten med ett par paket till mig. Tydligen tyckte Tomten att jag skulle synas ordentligt för jag fick ett reflexhalsband som kan lysa och ett hänge som blinkar i olika färger som man ska hänga i halsbandet. Så nu kommer jag både lysa och blinka när jag går ut i mörkret. Jag kommer nog se ut som värsta Ravefesten.

Discodrottningen

Ofelia

Nu sitter jag och väntar på att det ska bli julafton så att tomten ska komma. 

Hoppas han stannar till vid mitt hus. Och kryper ner i min skorsten.

Då kanske det finns någon överraskning till mig under granen när jag vaknar.                                           
  

God Jul!!!

Ofelia